Racet!

Dag 4, RACE!!!
Stiger upp, kniper som fan i magen. Kan inte urskilja om det är som jag är hungrig, skitnödig eller bara jävligt nervös! Ska jag skita i det? Nä, det är försent nu. Drar på mig ett par byxor och en tröja och går direkt ut i bilen. Regnar hela vägen till Knutstorp. Jävla piss! Regndäcken är ju inte monterade, nu kommer det bli stressigt som fan! När jag väl är framme avtar regnet för att sen sluta helt. Hinner det torka upp??? Ska man byta däck eller chansa på att det torkar???
Jag avvaktar, och beger mig så småningom till förarmötet. Jäklar vad nervös jag blev efter det! Vet inte varför, det bara kom så där plötsligt. Nu börjar träningen och det är fortfarande blött. Ger fan i träningen och chansar på torrt till kvalet.

Kvalet:
Nu har jag hunnit vara på skithuset två gånger, och det pirrar fortfarande lika mycket i magen! Det är ju detta jag är mest nervös över, att vi ska köra kvalet samtidigt som rookie1000! Kommer vara jättemånga snabba hojar ute samtidigt! Aja, nån sa till mig att det är 5 varv som gäller sen kan jag köra i depån.
Men är det torrt??? Alla förare springer runt och dividerar med varandra om vilka däck dom ska ha på. Den ena säger regndäck, den andra regndäck fram bara, och den tredje försöker jaga däck från en gathoj. Jag har ju inga extrafälgar, kommer aldrig hinna kränga däck nu! Vi sprider ut oss mot olika delar av banan för att inspektera, och det ser tillräckligt torrt ut för slicks. Fan vad skönt, slapp jag den oron.
Signalen går, däckvärmarna åker av, tar följe efter Nilsson och Henkehå ut mot banan.
Får genast in samma flyt som jag hade under torsdagen och det känns riktigt bra. Blir omkörd gång på gång men där är ändå några förare jag lyckas hänga på. Detta känns ju riktigt bra!! Hur många varv har jag nu kört??? Fan, glömt att räkna, kör några till, plötsligt flaggas det av. Använde hela kvaltiden på 20minuter, jag som bara tänkt köra 5 varv.
Vad hade jag nu för tid? Aldrig tagit tiden på min körning tidigare. Vet att jag kört något snabbare än de som kört kring 1.20. Tänk om jag har så långsam tid som 1.20??? Tror Nilsson kvalade på 1.06.xxx
Får tiden, drygt 1.14!!! Bättre än väntat, och dessutom inte långsammast på kvalet! Dock körde den långsammaste i r1000... Visade sig också att en i r600 inte körde kvalet, men ändå får starta. Jag ska alltså inte starta sist! Nu är det lunch, och strax efter jag ätit dyker pappa, brorsan och min morbror upp för att heja på mig. Kändes mycket roligare med publik än jag hade kunnat tro!

Race1:
Nu börjar det pirra igen. Hur många gånger ska jag nu bli varvad? Nilsson drar på sig sin hjälm, startar hojen. Jag gör som honom, han verkar lugn och sansad så han har nog koll. Det är dags, TELG.biz sliter bort däckvärmarna och lyfter ner hojen från depåstöden åt mig, och jag rullar ut mot banan efter Nilsson. Jäklar vad pulsen börjar bli hög!
Vi blir utvinkade och kör sightseeingvarvet. Sista kurvan innan startrakan, börjar kännas tungt att andas. Visst fan! Nilsson sade till mig att här skulle jag öppna visiret på hjälmen för att få luft, det hjälpte. Ställer upp på min startposition. Pulsen är fortfarande skyhög. Grönflaggen kommer och vi ger oss iväg på uppvärmningsvarvet. Dumma tankar dyker upp i huvudet. Tänk om jag kraschar redan på uppvärmningen, och genast kändes körningen stel. Kom dock fram till starten igen.
Nu, nu gäller det! Tittar mot lamporna och ser hur alla andra tittar åt andra hållet. Vafan! Är inte startsignalen genom lamporna! Oj, en viftande flagga, nu gick nog starten för nu köra alla! Behöver väl inte nämna att jag genast var sist...
Men nu släppte all nervositet! Körningen kändes skitbra, var det enda jag fokuserade på! Visst, bromsar fortfarande för tidigt, svänger fortfarande för tidigt osv, men det kändes ändå som att det var på rätt håll. Blev varvad två gånger av Nilsson, och en annan snabb en, precis som jag räknat ut. Funktionärerna var duktiga med blåflaggorna, och efteråt pratade jag med förarna som varvat mig och jag hade absolut inte varit i vägen. Men där var faktiskt två som aldrig varvade mig!
Målflagg, och oj vilken lättnande känsla jag fick av den! Kör ärovarvet, in i depån och helt överlycklig att jag kört mitt första race! Får en massa fina ord från alla människor som rör sig kring depåtältet. Känner mig nästan lika glad som Nilsson, som vann racet!
Själv blev jag 6:a av 8 startande, varav 2 kraschade.
Tid, har redan glömt exakta tiden och den har inte dykt upp på svemos hemsida än, men precis över 1.13 var snabbaste varvet. Hade också hållit ett jämnt tempo, med väldigt jämna varvtider.

Race2:
Nu känns det inte lika nervöst längre. Fortfarande hög puls, men känner mig ändå lugnare. Sightseeing och uppvärmning var där inga konstigheter med.
Nu har dom sagt att det startlamporna ska fungera, så jag fäster blicken i dom. Grönt! Ger fullt järn, växlar för tidigt pga den trasiga växellådan, men kommer ändå iväg riktigt bra! Ser en lucka in i första böj där jag kan plocka 3 placeringar. Men vad gör jag? Jo, jag slår av lite! Tänkte nåt i stil med "dom kör ändå om sen igen". Vafan! Så får jag ju inte tänka! Ångar mig rejält att jag inte satsade in i klungan. Hade ju kanske fått chansen att följa någon lite längre, få upp farten!
Sen gick inte resten av racet lika bra som första. Hade varvtider som låg på drygt sekunden långsammare än race 1. Tvekade vid en inbromsning i en böj som slutade att jag kom av banan en bit, och blev då varvad av av de två förarna som inte lyckats varva mig innan. Men fortfarande bara första och andra hojen som varvade mig två gånger.
Men det var fortfarande lika skoj som första racet! Och Nilsson vann även detta race, jäklar vad bra han kör! Är övertygad om att han kommer klassa upp sig till elit innan nästa år.

Ett stort tack för all hjälp och stöttning under veckan från framförallt Nilsson och Henkehå. Har varit guldvärt! Och även till Pson och TELG.biz för all hjälp med däckvärmare och alla andra smågrejer som varit skönt att slippa tänka på. Och så klart till alla andra som söttat, och pushat mig till att våga göra detta! Och detta kommer definitivt att göras om!